Enligt SOM-institutets stora studie finns inget stöd för idén om ”filterbubblor” som något som leder till att vi bara bekräftar de uppfattningar vi redan har, eller isolerar oss från varandra. Då det kommer till nyhetskonsumtion, skriver forskarna, ”erbjuder sociala medier en minst lika bred nyhetsbild som traditionella medier”. Dessa ord – filterbubblor och ekokammare – fyller uppenbarligen en tröstande funktion för traditionella medier i en tid av osäkerhet kring vad framtiden ska innebära. Men i sig själva är dessa ord snömos och kvalificerat nonsens. 

Här förklarar jag varför.

Häromsistens blev jag anklagad för att förolämpa förintelseförnekare. Orsaken var att jag ville avråda alla att gå i clinch just med personer som har tagit det som sin livsuppgift att i detalj ifrågasätta Förintelsen. Det exempel jag tog var en människa som på fullt allvar hävdade att Treblinka bara var en transitstation där lägerfångarna fick duscha och byta kläder för att sedan transporteras vidare till bosättningar längre österut.

Vägra ta debatten med förintelseförnekare

Alla som har följt ”debatten” kring detta vet att de som förnekar förintelsen ofta hänvisar till detaljerade studier av krematoriers och gaskammares funktion, sifferexercis kring hur många judar som bodde i Polen före andra världskriget och andra rent tekniska frågeställningar. Berömda är David Irvings ord om att det var flera människor som dog i baksätet till Ted Kennedys bil vid Chappaquiddick än i en gaskammare i Auschwitz. Enligt Irving gasades ingen människa ihjäl i det beryktade lägret.

Min poäng i detta sammanhang är att det inte fyller någon som helst funktion att gå in i en sådan diskussion – om du inte redan är expert på alla de historiska fakta och analyser som idag finns som bekräftar den systematiska Förintelsen i nazisternas Tyskland. Istället ska man bemöta detta ifrågasättande med en motfråga:

”Tror du att Karl XII har existerat? Vad har du för belägg för det?” Faktum är nämligen att de historiska beläggen för Förintelsen är bra mycket starkare än beläggen för att denna hjältekonung har funnits.

Denna min motfråga, fick jag nu höra, var en förolämpning. Och dessutom ett bevis för att jag inte var beredd att öppna min ”ekokammare” och diskutera även med personer som har helt andra åsikter än jag. Enligt denna terminologi befinner vi oss nämligen alla i en bubbla präglad av ett urval information och opinionsmaterial som bekräftar de åsikter och den världsbild vi redan har.

De sociala medierna – boven i dramat

Grundtanken bakom dessa begrepp lanserades för två år sedan av forskaren Jesper Strömbäck i Umeå med en artikel på DN Debatt 13/4 2015. Enligt Strömbäck är det just de sociala medierna som är boven i dramat. Där tenderar nämligen människor att bara kommunicera med likasinnade och får därför inte en bred bild av samhällsutvecklingen. Strömbäck hävdade till och med att den här utvecklingen riskerade att erodera det demokratiska samtalet. Medievanorna förändras och förstärker ofta ­socioekonomiska skiljelinjer. Att bara läsa sådant som bekräftar de egna åsikterna blir vanligare och bidrar till polarisering av politiken. En fungerande demokrati kräver att kunskaps­klyftorna motverkas.”

Sveriges radios Studio Ett hakade på och hade samma dag ett samtal kring problemställningen att ”allt fler tar del av nyheter och opinionsmaterial som bekräftar deras egen världsbild. En orsak är att fler och fler väljer bort traditionella medier och istället får sina nyheter via sociala medier och olika webbsidor. Det här kan leda till en kunskapsklyfta i samhället som riskerar att bli en av de stora klassfrågorna.” 

Det nya begreppen slog omedelbart an en sträng och blev snabbt populära. Gång på gång har vi sedan mötts av uppmaningar från människor att inte isolera oss, att öppna upp våra trådar för människor som tycker annorlunda – att inte vara med och befästa dessa ”ekokammare” och att inte låsa in oss i våra ”filterbubblor”. Och termen ”algoritm” fanns snart på var människas läpp.

I höstas tog SVT ett principbeslut att ”sticka hål på bubblorna”. Detta skrev public service-företaget in i sin treårsstrategi för åren 2017–2020. Och motiveringen utgick från samma analys av hur detta kan påverka samhället negativt. I en intervju i DN beskrev programdirektör Jan Helin tänkandet bakom beslutet: ”Polariseringen och de filterbubblor som skapas leder till en ökad känsla av splittring och en brist på tillit, trygghet och tillhörighet. Vår utmaning är att ge människor en känsla av samhörighet och att överbrygga de informations- och kulturklyftor som finns i samhället”.

Nåväl, det låter ju bra. Vem vill väl inte motverka splittring, brist på tillit, trygghet och tillhörighet. Men vad betyder det? Och ännu viktigare – är det sant? Finns dessa filterbubblor och i så fall i vilken utsträckning?

SOM-institutets stora studie

Den 25 april presenterade SOM-institutet resultaten av det som varit den största SOM-undersökningen någonsin. Denna nationella undersökning gick i höstas ut till 20 400 personer i åldrarna 16 till 85 år boende i Sverige.

Många av resultaten skapade omedelbart rubriker. Som att Donald Trump är den mest impopuläre publika person SOM-institutet någonsin mätt svenskarnas åsikter om; att det som svenskar känner störst oro över är klimatförändringarna; att det är fler som är ”mycket oroade” för ökad främlingsfientlighet än för ökat antal flyktingar och att förtroendet för innehållet i våra medier – framförallt för SVT och SR – är fortsatt högt och förhållandevis stabilt. Det är främst personer som sympatiserar med Sverigedemokraterna som har ett lägre förtroende för mediers innehåll, men även dessa landar på positiva värden i förtroendebalansen.

Men i denna omfattande studie fanns också ett resultat som inte fick tillnärmelsevis samma uppmärksamhet. Det handlar om just det här med så kallade filterbubblor och ekokammare.

”Sanningar och myter om användningen av sociala medier”

Under rubriken ”Sanningar och myter om användningen av sociala medier” ställde forskarna en rad frågor, bland annat om det är så att sociala medier tar över som nyhetsdistributör på nätet och om nyhetsanvändningen på sociala medier är smal och ensidig.

Det första viktiga resultatet visade något som jag hade haft på känn men inte hade några belägg för: Det visade sig nämligen att sociala medier numera är det vanligaste sättet att få sina nyheter på via nätet. Även om jag hade haft mina aningar blev jag samtidigt överraskad av siffrorna.

 

Nästan var tredje svensk (29 %) får nyheter via sociala medier varje dag. Alla övriga nyhetskanaler ligger långt efter.

Vad säger då detta om det här med nyhetsbubblor? Ska vi vara rädda för demokratins sammanbrott när så många av oss ägnar oss åt att skriva, läsa och dela intressanta artiklar på facebook?

Svaret är likaledes entydigt. Nej.

”Det finns inget stöd för filterbubblor eller ekokammare: människor tar del av ett brett nyhetsinnehåll via sociala medier.”

Det finns enligt SOM-institutets studie inget stöd för de moderna idéerna om ”filterbubblor” som något som isolerar oss från varandra eller leder till att vi bara bekräftar de uppfattningar vi redan har. Då det kommer till nyhetskonsumtion, skriver forskarna, erbjuder sociala medier en minst lika bred nyhetsbild som traditionella medier och ”det finns inget stöd för filterbubblor eller ekokammare: människor tar del av ett brett nyhetsinnehåll via sociala medier”.

Dessutom är ”sociala medier en viktig länk mellan människor och nyheter”.

 

Traditionella medier försvarar sig

Vad beror det då på att dessa begrepp och teorier med så bristande evidens har fått ett så stort genomslag? Frågan är inte enkel. Helt uppenbart handlar det i grunden om en stor förändring av hur vi medborgare skaffar oss information och som varje genomgripande förändring skapar även denna förändring frågor – och en viss oro.

Till att börja med kan vi konstatera att det som idag kallas filterbubblor och ekokammare i någon mening alltid har funnits. Så länge massmedier har funnits har människor tagit del av nyheter och opinionsmaterial som bekräftar deras egen världsbild. Det intressanta här är att SOM-undersökningen inte ger något stöd för någon avgörande skillnad mellan sociala medier och traditionella medier.

Men delvis tror jag att uppkomsten av dessa begrepp just nu handlar om klassisk konkurrens. De traditionella medierna försvarar helt enkelt sin verksamhet. Samtidigt är det alltfler människor som inte vill betala för den journalistik som produceras av traditionella mediehus som Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Utvecklingen blir mest kännbar i de medier som är beroende av prenumeranter. Inte därför att prenumerationerna utgör en inkomstkälla i sig utan därför att läsarna genom att vara reklamkonsumenter garanterar den egentliga inkomstkällan – annonserna.

Men detta gäller rimligtvis inte public service. Där kommer ju inte intäkterna direkt från konsumenterna utan från licensavgiften kopplad till TV. I förlängningen blir det naturligtvis ett problem för public service om alltfler väljer bort radio och TV men detta hot förefaller inte särskilt akut. Här kommer istället ett annat perspektiv in.

SVT:s treårsstrategi att motarbeta filterbubblor

Låt oss titta närmare på SVT:s argumentation för att i sin treårsstrategi skriva att man ska ”motarbeta filterbubblor”. Jan Helin, programdirektör för SVT:s nyheter, menar att SVT har som publicistiskt ansvar att arbeta mot splittringen som uppstår i nätets bubblor. Och på frågan hur SVT ska förhålla sig till sociala medier säger han:

– Vi måste finnas där och berätta om vårt utbud, men i syfte att konvertera så att publiken konsumerar SVT på våra egna plattformar.

Smaka på orden.

Konvertera.

Till våra egna plattformar.

Och jag ställer mig fråga. Vad är det han tror pågår på ”sociala medier”? Vad betyder det att ”konvertera”? Det blir tydligt att för Helin liksom de flesta andra företrädare för traditionella medier är medborgarna i första hand konsumenter av nyheter.

Helin och hans treårsstrategi utgår från den uppdelning som säger att sociala medier präglas av filterbubblor, vilket traditionella medier inte gör. Men om hela dikotomin bygger på ett felaktigt antagande – vad blir då kvar?

Missförstå mig rätt. Jag är mycket positiv till public service. I takt med att kommersiella aktörer alltmer ägnar sig åt click-baits är det avgörande med oberoende nyhetsvärderingar som inte styrs av tillfälliga folkstormar. Och det är givetvis rätt och riktigt att som Helin betona att ”det finns mycket att utveckla i journalistiken. I SVT:s historia finns en stolt tradition av att belysa frågor från olika perspektiv för att ta fram vad som är sant i en fråga. Det låter teoretiskt, men någonstans måste vi alla fundera över hur vi kreativt kan utveckla dessa metoder. Det är extremt viktigt att inte retirera från den faktabaserade journalistiken med motiveringen att den inte är tillräckligt spännande”. Framför allt Sveriges radio har blivit oundgänglig för alla som vill ha en kontinuerlig, professionell och just faktabaserad nyhetsuppdatering. Men den väg framåt som Helin målar upp visar på en bristande insikt i vad sociala medier faktiskt är.

Både nyhetskonsumenter och nyhetsproducenter

Låt oss fokusera på facebook och blogg-sfären. Det som kallas sociala medier har alltmer skapat ett utrymme för människor att vara både nyhetskonsumenter och nyhetsproducenter. Det rimliga borde vara att kalla människor som använder sociala medier som brukare – dvs både konsumenter och producenter av nyheter. Att skriva och dela texter och länkar på facebook involverar i stor utsträckning det som traditionellt beskrivs som en redaktörs uppdrag. Att hämta in information, att värdera den, att placera in den i ett sammanhang för att i slutändan berätta något.

Vi är helt enkelt alltfler vanliga medborgare som skapar journalistik på nätet.

Naturligtvis gör långt ifrån alla detta på facebook. Många är fortfarande i huvudsak nyhetskonsumenter – men de allra flesta agerar hela tiden som förmedlare av information genom delningar. Men alltfler blir också nyhetsproducenter. Och denna uppluckring mellan att vara nyhetskonsument och nyhetsproducent är i grunden något positivt. Att det samtidigt medför ett ifrågasättande av traditionella nyhetsproducenter, dvs traditionella redaktörer och redaktioner, skapar naturligtvis friktion gentemot traditionella medier. Men även detta är i grunden något positivt. Vi är helt enkelt alltfler vanliga medborgare som skapar journalistik på nätet.

Att i detta läge reducera dem som brukar sociala medier till enbart konsumenter tyder på en bristande insikt om vad sociala medier faktiskt är.

Jag har mött begreppen bubblor och ekokammare när jag har skrivit och delat texter och artiklar på facebook. Jag har sett hur dessa begrepp utan någon vetenskaplig evidens har blivit en etablerad dogm. Och jag har känt en stigande irritation

Jag är en av dem som använder sociala medier både som nyhetskonsument och nyhetsproducent. Jag skriver det jag skriver och delar det jag delar därför att jag vill berätta hur jag ser på världen, hur jag argumenterar för min uppfattning och vilka fakta jag förlitar mig på. Min ambition med facebook – eller den blogg där jag nu skriver – har aldrig varit att omvända någon eller övertyga människor som står mycket långt ifrån min egen uppfattning. Jag ser inte min verksamhet som i första hand att övertyga sverigedemokrater eller nazister att de har fel. Jag är därutöver övertygad om att det finns personer som det är lönlöst att över huvud taget argumentera med, framför allt förintelseförnekare.

Att denna min ambition skulle beskrivas som ett problem, att jag skulle isolera mig eller befinna mig i en ekokammare eller filterbubbla finner jag bisarrt.

Ett universellt ideal

Jan Helin skriver mycket klokt att:

–  Jag tror att det är viktigare än någonsin att stanna kvar vid sina baser, och vara noga med sin opartiskhet och saklighet. Vi får inte glida ifrån våra fundament, utan måste envisas med fakta.

Men till skillnad från Jan Helin anser jag inte att detta ideal är kopplat till en specifik plattform eller att det enbart skulle gälla traditionella medier. Detta ideal är universellt för var och en som inte bara konsumerar utan även producerar nyheter. I grunden handlar det om ett medborgarideal där vi alla samtidigt både tar in och sprider vidare kunskap och åsikter.
Och kom ihåg:

Enligt SOM-institutets studie finns inget stöd för idéerna om ”filterbubblor” som något som isolerar oss från varandra eller leder till att vi bara bekräftar de uppfattningar vi redan har. Då det kommer till nyhetskonsumtion, skriver forskarna, ”erbjuder sociala medier en minst lika bred nyhetsbild som traditionella medier”.

Begreppen filterbubblor och ekokammare är snömos och kvalificerat nonsens. Dessa ord fyller visserligen en tröstande funktion för traditionella medier i en tid av osäkerhet kring vad framtiden ska innebära. Men snömos är de.

Maria Robsahm, 18 maj 2017

 

 


1 kommentar

Anders Lindgren · 18 maj, 2017 kl. 08:13

Maria, ditt inlägg är långt. Men jag tycker att det är intressant hela vägen. Särskilt Jan Helins uttalande. Delar din uppfattning, att det snarast vittnar om att han enbart ser medborgarna som konsumenter av nyheter – inte som medproducenter.

Samtidigt frågar jag mig om det inte är ganska vanligt att vi människor är rädda för nya tekniska landvinningar. Och att denna rädsla får oss att avfärda dem på alla möjliga sätt. Istället för att ställa oss frågan. Hur används denna teknik på bästa sätt?
Har läst någonstans att också införandet av järnvägen i mitten på 1800-talet vållade stor oro. Det hävdades bland annat att folk skulle bli vansinniga av att färdas fortare än 30 km i timmen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Blogg

På spaning efter mörkertalet

Hur utvecklas våldsbrottsligheten i Sverige? Ökar den? Minskar den? För att få svar på den frågan kan vi gå till några olika källor. I ett tidigare inlägg har jag diskuterat polisanmälningarnas roll som källa. I den här Läs mer…

Blogg

Donalds Trumps fascination för Hitler

I ett tal i Houston i måndags 22 oktober kom Trump ut som ”nationalist”. Här är en bra analys i Esquire av varför detta är så oroväckande. Där finns även länk till det filmade talet. Läs mer…

Blogg

Tre myter om flyktinginvandring

Det ljugs mycket om flyktinginvandringen. Som att hundratusentals människor kommer till Sverige varje år. Att det fortsätter komma fler och fler och att de tar med sig massor av anhöriga. I det här inlägget ska jag med hjälp av Sveriges Läs mer…