”Dante sa en gång att de hetaste platserna i helvetet är reserverade för dem som i tider av moralisk kris behåller sin neutralitet”. 

Ja, dessa ord tillskrivs ofta Dante Alighieri. Men Dante skrev aldrig dessa rader. Att folk ändå envist fortsätter att felcitera Dante beror på en enda person. John Fitzgerald Kennedy.

Det var den 24 juni 1963, som president Kennedy höll ett tal i Bonn i Västtyskland. Det var två dagar innan han i Berlin höll ett betydligt kändare tal – kanske ett av den moderna tidens allra kändaste – där han deklarerade:

”Two thousand years ago the proudest boast was civis romanus sum. Today, in the world of freedom, the proudest boast is Ich bin ein Berliner. All free men, wherever they may live, are citizens of Berlin, and, therefore, as a free man, I take pride in the words ’Ich bin ein Berliner!’

JFK 26 juni 1963 Berlin, Västtyskland.

Myten om syltmunken – the JFK donut gaff

Det kan väl vara dags att här ta död på den vandringssägen enligt vilken Kennedy med sina ord egentligen sa att han var en syltmunk – ”JFK’s donut gaff” som det kallas på en del ställen. Enligt denna myt skulle hans misstag ha bestått i att han stoppade in den obestämda artikeln ”ein”, och att han istället borde ha sagt ”Ich bin Berliner”. Det förekommer också beskrivningar av att åhörarna skulle ha skrattat åt Kennedys misstag. Detta är inte sant.

Det är visserligen sant att ”Berliner” också är namnet på just en särskild sorts syltmunk, som påminner om det som i engelsktalande länder kallas ”donut”. Men för det första så använde Kennedy ordet metaforiskt och då är det helt korrekt att säga på det sätt han sa – rent bokstavligt var han ju inte berlinare. Dessutom kallas dessa bakelser i Berlin för Pannküchen.

Det centrala är hur som helst att alla åhörare begrep vad han menade och att ingen uppfattade det som att han sa att han var en syltmunk.

Hursomhelst. Nu över till neutralitetstalet i Bonn..

Kennedy felciterar Dante

Två dagar innan hade alltså Kennedy hållit ett annat tal i Bonn där han yttrade orden om det förkastliga i att förhålla sig neutral, ord som han alltså tillskrev Dante. 

”Dante once said that the hottest places in hell are reserved for those who in a period of moral crisis maintain their neutrality.”

JFK 24 juni 1963 Bonn, Västtyskland

Naturligtvis var det ingen som ifrågasatte honom. För hur många hade koll på vad Dante faktiskt hade skrivit i början av 1300-talet? Mycket få.

Man visste ju vad han menade. Precis som det mer berömda talet från Berlin handlade det om att ta avstånd från kommunismen. Att vägra inta någon sorts tredje ståndpunkt gentemot USA och Sovjet. Och att de som försökte förhålla sig neutrala egentligen var värre än kommunisterna själva.

”The hottest places in hell”.

I och med denna referens blev Kennedys ord – hans egna – plötsligt flera hundra år äldre. Kändes väl tyngre på något sätt. 

Det finns mycket man skulle kunna kommentera här. Om året 1963 och dåtidens storpolitik. Det hade gått arton år sedan ett krig där Sovjet och USA hade befunnit sig på samma sida som allierade. Men mycket snart efter krigsslutet 1945 inleddes den period som har kommit att kallas det kalla kriget mellan dessa två supermakter. Ett kallt krig som pågick i över fyrtio år och som somliga tycks tro fortfarande pågår trots att Sovjet gick i graven för 27 år sedan.

Det finns som sagt mycket man skulle kunna kommentera. Men just här och nu tänkte jag inte ägna mig storpolitiken. Istället tänkte jag fokusera på Dante Alighieri.

Vad skrev Dante om dem som är neutrala?

Det har nu alltså gått snart 54 år sedan den där dagen i Bonn, men än idag återges Kennedys ord som ett Dante-citat. Låt oss därför titta på vad Dante faktiskt skrev.

Dantes Divina Commedia – framför allt trilogins första del Inferno – är ju en sorts genomgång av alla mänskliga brister och alla typer av avskyvärda handlingar. Och vi kan ställa oss frågan: skriver Dante om de människor som med Kennedys ord ”i tider av moralisk kris behåller sin neutralitet”?

Den första tryckta utgåvan av Divina Commedia från 1555. Före denna tidpunkt hade verket kallats enbart Commedía med betoning på i.

Ja, i någon mån gör han det. Men han skulle aldrig ha formulerat sig så som Kennedy gjorde. Det tidiga 1300-talet präglades av en annan världsbild än idag eller för femtio år sedan.

Divina Commedia utspelar sig mellan långfredagen och onsdagen efter påsk år 1300. Dante skrev boken mellan 1308 och 1320 och den utgavs strax efter hans egen död 1321. Medan författare i hans samtid skrev på latin så påverkade Dante både litteraturen och själva det italienska språket genom att skriva sitt verk på sin egen toscanska dialekt. Genom att Divina Commedia kom att räknas som epokgörande kom det också att påverka vad som senare skulle räknas som standarditalienska. Dante uppfann också ett nytt versmått, terzinen.

Den del av Divina Commedia där Dante tar upp de varelser som kan kallas ”neutrala” är Canto III i Inferno. Canto III inleds med det citat som avslutas med de berömda orden: ”Ni som här träder in – låt hoppet fara!” Dante läser orden på skylten och darrar av skräck. När han frågar vad orden betyder svarar Vergilius att det handlar om en uppmaning att här måste all feghet upphöra. Han ger också en beskrivning av de första de kommer att möta. Dessa syndare har förlorat det goda förståndet:

‘Here you must banish all distrust
here must all cowardice be slain.
We have come to where I said,
you would see the miserable sinners,
who have lost the good of the intellect.

Utan vare sig vanära eller ära

Dante hör klagorop och eländesskrik och när han frågar vilka dessa varelser är förklarar Vergilius att dessa är sådana som Kennedy förmodligen skulle kalla ”neutrala”. Men i dåtidens språk är de människor som har levt utan vare sig vanära eller ära.

The wretched souls of those who lived
without disgrace yet without praise. (31 – 36)

Och de beblandar sig med de till hälften fallna änglar som varken är rebelliska mot eller trogna Gud. Detta är människor som håller sig för sig själva: ”ma per sé fuoro”.

They intermingle with that wicked band
of angels, not rebellious and not faithful
to God, who held themselves apart. (37 – 39)

De tillhör varken Gud eller djävulen och får försmäkta herrelösa. I vår tid när självständighet värderas högt så låter inte herrelös lika illa som då, men på 1300-talet var detta en stor fasa. Den som var herrelös var rättslös och skyddslös.

Illustration till Canto III ur en tidig handskriven Divina Commedia från slutet av 1300-talet. Holkham-samlingen. Bodleian Library, University of Oxford.

Att inte ta ställning för det goda mot det onda är naturligtvis förkastligt. Men här säger alltså Dante, att det värsta är att inte ta ställning alls. I en viss mening är värre att inte ens ta ställning för det onda och mot det goda. Hos Dante är dessa personer djupt föraktade. Och – värt att notera – de är lika hatade både av Gud som av Guds fiender:

This was that worthless crew
hateful alike to God and to His foes. (61 – 63)

Dantes beskrivning av deras öde är också ett bottenlöst elände.

These wretches were naked and beset
by stinging flies and wasps
that made their faces stream with blood,
which, mingled with their tears,
was gathered at their feet by loathsome worms. (64 – 69)

Dessa människor blir efter sin död ständigt attackerade av bromsar och andra bitande insekter som får blodet att rinna från deras ansikten. Och deras tårar blandade med deras blod sörplas upp av vedervärdiga ormar vid deras fötter.

Deras lidande är utan slut och Dante grips till tårar av deras öde.

Now sighs, loud wailing, lamentation
resounded through the starless air
so that I too began to weep. (22 – 24)

Sandro Botticelli (1445 – 1510) Mappa dell’Inferno – Karta över Helvetet. Illustration i ett manuskript av Divina Commedia i Vatikanbiblioteket. Botticelli illustrerade Dantes verk med 92 bilder.

Men var befinner de sig? Så här skriver Dante:

Heaven casts them out,
and the depth of Hell does not receive them. (40 – 42)

Dessa människor är utsatta för den hemskaste tortyr men de befinner sig efter döden varken i himlen eller helvetet. För evigt i en ständig väntan och ständigt plågade. Hur stort är då deras lidande? Dante gråter inför deras öde, men han har samtidigt ännu inte stigit ner i Inferno, i själva helvetet, där han kommer att få möta andra som lider än större kval.

För dessa ”neutrala” befinner sig inte på helvetets hetaste plats, ”in the hottest places in hell”. De befinner sig inte i helvetet alls.

Vi kan återfinna dem allra högst upp till vänster på Botticellis fantastiska målning över Dantes Inferno. Det är före färden över floden som för ner i underjorden.

Detalj. Sandro Botticelli. Inferno

De har det onekligen för jävligt. Men i helvetet är de inte. Och dit kommer de aldrig att komma.

Och dessutom tycks det inte vara så särdeles varmt. Om temperaturen är plågsam så är det snarare för kallt. Dessa varelser skakar nämligen tänder.

But those souls, naked and desolate
lost their color. With chattering teeth
they heard his brutal words. (100 – 102)

Deras eget blinda liv gör dem avundsjuka på alla andra, och Vergilius är tydlig när han beskriver dem för Dante – de kan inte ens hoppas på döden, världen tolererar inte att man talar om dem och de står utanför och föraktas av all nåd och rättvisa:

They have no hope of death and their blind life is so abject
that they are envious of every other lot.
The world does not permit report of them.
Mercy and justice hold them in contempt. (43 – 51)

Så även om president Kennedy felciterade för sina egna syften, så fanns det även hos Dante i Divina Commedia ett mycket starkt avståndstagande från dessa ljumma i anden. Hellre en som öppet propagerar det onda än en som försöker förhålla sig neutral. Även om platsen de befann sig på hos Dante snarare fick dem att frysa än att svettas.

/Maria Robsahm 22 maj 2017/

PS.

T S Eliot inspirerades av Canto III till dessa rader ur The Waste Land – The burial of the Dead.

Unreal City
Under the brown fog of a winter dawn,
A crowd flowed over London Bridge, so many
I had not thought death had undone so many.

Behind it came so long a file of people
that I could not believe
death had undone so many. (55- 57)

——-

Robert och Jean Hollenders tolkning av Divina Commedia hämtad från det amerikanska universitetet Princetons Danteprojekt där originaltexten är publicerad bredvid tolkningen.

 

 

 


1 kommentar

Malin Wendt · 22 maj, 2017 kl. 18:08

Mycket bra skrivet, välformulerat och tydligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Arkiv

Om onödiga debatter och myten om filterbubblor

I våras skrev jag om det här med filterbubblor. Om att de inte finns.  Men som en modern råttan i pizzan tycks denna nya myt närmast odödlig. Nu växer kritiken i forskarvärlden mot detta märkliga Läs mer…

Arkiv

OM YTTRANDEFRIHET

När debatten kring Bokmässan inleddes på allvar i augusti 2016 så fann jag det oerhört märkligt att kunskapen om vad yttrandefrihet är, var så dåligt spridd. Jag skrev ihop en sida om saken som jag Läs mer…

Arkiv

Sveriges Radio och det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige

I tisdags den 5 september hade Sveriges Radio i sina nyhetssändningar och i Studio Ett i P1 en stort uppslagen nyhet om det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige. Enligt denna nyhetsrapportering ligger det dödliga skjutvapenvåldet i Läs mer…