I tisdags den 5 september hade Sveriges Radio i sina nyhetssändningar och i Studio Ett i P1 en stort uppslagen nyhet om det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige. Enligt denna nyhetsrapportering ligger det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige bland de högsta i Europa. Senare samma dag skulle uppgiften preciseras till rubriken ””Dödsskjutningarna ökar i Sverige” och Sveriges radio hänvisar till en nyutkommen rapport. Men denna ”nyhet” har sedan dess visat sig missvisande. 

Senare samma dag ställer jag en fråga till en av de forskare som ansvarar för den studie det handlar om och vars forskning slagits upp stort i radio:

”Tycker du att radioinslaget ger en korrekt bild av er forskning?”
Hans svar är kort och entydigt:
”Nej, det blir ju rätt missvisande. Men åtminstone texten är uppdaterad nu”

Men vad var det egentligen som hände? Ämnet var dödligt våld, mer specifikt det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige, ett område som är politiskt hett stoff. Att en av de ansvariga forskarna betecknade radiorapporteringen som missvisande visar sig vid en närmare kontroll vara fullt begripligt. I den här texten ska jag i detalj gå igenom på vilket sätt det blev fel.

Myter om det dödliga våldet

Forskning är ingen enkel sak. Detta gäller särskilt när det som forskningen handlar om ligger överst på den politiska agendan.
Det dödliga våldet är ett paradexempel i detta avseende. Jag har tidigare berättat hur frågan om det dödliga våldet i Sverige gick från att vara ett ämne bland många andra, till att bli en av de absolut hetaste samhällsfrågor som diskuteras. Och leda till att den årliga publiceringen av en byråkratisk rapport från en svensk myndighet – BRÅ – har blivit en av årets stora händelser på sociala medier. I det sammanhanget har jag också försökt avslöja en rad myter när det gäller det dödliga våldet. Ett stort ansvar i att skapa och sprida dessa myter har medierna. Det är därför av så avgörande betydelse att svenska journalister och medieföretag ser till att utbilda sina medarbetare på detta så politiskt känsliga område. Det handlar om att lära sig grundläggande fakta, att lära sig läsa statistik och att använda alla de verktyg som borde finnas med i varje journalists verktygslåda – kritiskt tänkande och källkritik. Men gång på gång får vi bevis för att allmänbildningen på detta område är skrämmande låg.

Medierna i P1 uppmärksammades den 1 september den bisarra ”nyheten” om det dödliga våldet som kablades ut i TV 4 söndagen dessförinnan. En ”nyhet” som sen också plockades upp av Dagens Eko. Där kunde man höra den ansvariga nyhetschefen på TV4 skylla på ”den mänskliga faktorn” och ”brister i kommunikationen mellan researcher och reporter”. I inslaget påstods att
”218 människor dog under första halvåret i år, 54 fler än samma period förra året.” Chockerande siffror i ett ämne högt upp på den politiska agendan. Om de hade stämt. Men detta är helt uppåt väggarna. Det handlar om polisanmälda fall där tre fjärdedelar regelmässigt kan räknas bort som självmord, överdoser, olyckshändelser. Detta borde givetvis tillhöra allmänbildningen bland journalister som ska skriva om ämnet, men faktiskt också bland ansvariga redaktörer. Men kunskapsnivån kring detta ämne är just skrämmande låg på svenska ledande redaktioner.

Dagens Eko:s nyhet den 5 september

Att avslöja myter och märkliga föreställningar på det här området är i det närmaste en heltidssyssla. Och häromdagen (tisdag 5 sept) hade alltså Dagens Eko i sina morgonsändningar som första nyhet att det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige ligger bland de högsta i Europa.
Och nyheten kablades sedan ut under hela dagen under rubriken ”Dödsskjutningarna ökar i Sverige”.Jag reagerade omedelbart och min första fråga var skäligen enkel – vad avser påståendet att dödsskjutningarna har ökat i Sverige? Vilken tidsperiod pratar man om? I förhållande till när?

I inslaget hänvisades till en ny studie. Men någon länk till studien fanns inte i artikeln som publicerades på Sveriges Radios hemsida.

Jag kunde inte undgå att ställa mig frågan om denna nyhet på något sätt indikerade att BRÅ:s årliga genomgång var felaktig. Brå:s genomgång från 30 mars i år visar ju tvärtom att det dödliga skjutvapenvåldet gått ner från 33 fall 2015 till 30 fall 2016.

Samtidigt är det ett faktum att antalet fall av dödligt skjutvapenvåld har ökat de senaste fem åren. Och andelen har ökat från omkring 20% till 29%. Den utvecklingen kan dock knappast leda till att man i september 2017 som en nyhet konstaterar att skjutvapenvåldet har ökat i Sverige. Kunde det vara så att Sveriges radios nyhetsrapportering handlade om hur läget sett ut hittills under år 2017? Inte heller detta visade sig vara fallet.

Det visade sig nämligen att denna nyhet refererade till en studie baserad på en jämförelse mellan länder.

”Det skjuts betydligt mer i Sverige än i de flesta andra europeiska länder. Det kan forskare nu slå fast efter att ha genomfört den största studien om saken.”
Detta var alltså nyheten.

Fortfarande hade jag dock inte tillgång till själva studien.

Kontakt med forskarna bakom studien

Eftersom det inte fanns någon länk i artikeln bestämde jag mig för att kontakta forskarna som omnämndes i artikeln. Det visade sig nu att förklaringen till att det inte fanns någon länk var att det ännu inte fanns någon rapport. Artikeln beskrev en studie som ska komma att publiceras. Här uppstod det första problemet. En studie som ännu inte är offentliggjord är svår att undersöka närmare. Man måste lita till att journalistens referat stämmer.

Och i det här fallet stod det snart klart att referatet lämnade en hel del övrigt att önska. Efter några timmar visade det sig också att ett påstående om att Sverige låg i nivå med Mexiko när det gällde dödligt skjutvåld inte stämde och en dementi gick ut.

Men även i det som återstod efter denna rättelse finns det en rad frågetecken. När jag ställde mina frågor till forskarna framkom följande:

För det första så baseras de svenska forskarnas studie på en jämförelse mellan fyra länder – Sverige, Danmark, Norge och Tyskland.

För det andra baseras de svenska forskarnas studie på en studie gjord på EU-nivå som handlar om förekomsten av illegala vapen inom EU. Manne Gerell påpekar här också att ”skjutningsdata är litet svajiga även där”. Vi får anledning återkomma till detta med de svajiga skjutningsdata. Det är viktigt att påpeka att temat för EU-studien om illegala vapen INTE är en noggrann jämförelse mellan länder när det gäller det totala skjutvapenvåldet. I länder med mindre hård lagstiftning än Sverige när det gäller vapeninnehav är det rimligt att anta lagliga vapen förekommer i större utsträckning. Rapportens fokus är hur man på EU-nivå ska bekämpa smuggling och smugglare av illegala vapen: ”Fighting Illicit Firearms Trafficking Routes and Actors at European Level”.

EU-studiens brister

Det centrala här är att forskarnas egen undersökning alltså bygger på en jämförelse mellan Sverige, Danmark, Norge och Tyskland och att man därutöver avser att bygga sina resultat bl a på denna EU-studie. Denna EU-rapport pekar ut några områden inom EU som hårdast drabbade av dödligt skjutvapenvåld där just illegala vapen har använts. Här finns områden i Portugal, Irland, Italien, södra Frankrike med Korsika, och delar av Sverige. Låt oss titta noga på denna karta som ju är en viktig pusselbit i försöken att förstå vad detta handlar om.

Norrland – en region hårt drabbad av skjutvapenvåld?

EU-rapportens karta anger att det rör sig om en sammanvägning av åren 2010 – 2014 plus de tre första månaderna av 2015. Den observante läsaren upptäcker genast att Norrland enligt denna karta tillhör de hårt drabbade i Europa. Stämmer detta verkligen? Låt oss nu titta på den svenska statistiken. Hur har det enligt BRÅ sett ut i Sverige och i Norrland under den period som kartan avser? Enligt denna karta så ligger polisregion Norrland i spannet mellan ”Medium-High” med en nivå på mellan 1,01 – 3,00 fall av dödliga skjutningar med illegala vapen per 100 000 invånare. Men tittar vi på BRÅ:s sammanställning så framträder en helt annan bild.

I ingen av dessa områden skulle en sammanvägning innebära att det dödliga skjutvapenvåldet översteg 1,0. Vi vet redan att det rör sig om som strax under 30% av det totala dödliga våldet.

Titta sedan på kolumnen längst till vänster. Detta är det totala antalet fall av dödligt våld i Polisregion Nord åren 2010 – 2016. Förra året inträffade 2 (två) mord i Norrland. Året dessförinnan var det 10. Under åren 2010 – 2015 så skedde 41 mord i Polisregion Nord OM VI RÄKNAR MED HELA 2015 OCH OM VI RÄKNAR ALLA FALL AV DÖDLIGT VÅLD. Dvs  ett genomsnittligt antal per år på knappt 7 fall. Vi kan nu snabbt se att denna siffra inte gör det motiverat att placera Norrland i spannet ”Medium-High” – inte ens om vi skulle räkna med ALLA fall av dödligt våld, än mindre om vi bara tar med det dödliga skjutvapenvåldet och ännu mycket mindre om vi bara räknar dödligt skjutvapenvåld med illegala vapen.

Ovanstående karta är således missvisande när det gäller en av de beskrivna regionerna i Europa. Grovt missvisande dessutom. Detta gör det också omöjligt att lita till övriga uppgifter som kartan ger – utan närmare kontroll av det slag som jag just nu gjort. Temat för EU-studien om illegala vapen är alltså inte en noggrann jämförelse mellan länder när det gäller skjutvapenvåld. Och alltså inte ens när det gäller den andel av det dödliga skjutvapenvåldet som utförs med illegala vapen. Det handlar alltså långt ifrån om någon heltäckande forskning om dödligt skjutvapenvåld inom EU.

Det blir nu begripligt varför Manne Gerell om denna EU-studie skrev ”dock lite svajig skjutningsdata även där.”

Saknas forskning

Och här finns ett stort problem. Det vetenskapliga underlaget för att jämföra det dödliga skjutvapenvåldet mellan olika länder är rent generellt mycket begränsat. Något som också bekräftas av en annan av de tre forskarna, Joakim Sturup. De skjutningsjämförelser som är utgångspunkten för deras studie är hämtade ur EU-rapporten som Sturup beskriver som ”det bästa (eller minst dåliga, då det saknas forskning på området) vetenskapliga underlaget för att jämföra situationerna i Sverige med utlandet”.

Det krävs dock inte särkilt mycket efterforskningar för att kontrollera att just Italien är ett av de länder i Europa där det dödliga skjutvapenvåldet utgör mer än hälften av det totala dödliga våldet. Att jämföra med Sverige där det dödliga skjutvapenvåldet som vi såg utgör under 30 %. Övriga länder  i Europa med dessa höga nivåer återfinner vi på Balkan. Men hela Europa ligger på nivåer som är oerhört mycket lägre än övriga världen, framförallt delar av Latinamerika. Jag ska i ett senare inlägg våga mig på att göra litet jämförelser mellan olika länder i Europa och även globalt.

Här är en lista över de länder där skjutvapenvåldet utgör 50% eller mer av det totala dödliga våldet. I flera länder i Latinamerika kan vi här se skrämmande höga nivåer på det dödliga våldet generellt och det dödliga skjutvapenvåldet i synnerhet. USA som de flesta av oss förknippar med mycket höga nivåer av dödligt skjutvapenvåld ligger i den här jämförelsen inte särskilt högt. Och förutom länderna på Balkan så är det bara Italien som kvalificerar sig. Även där är det dödliga skjutvapenvåldet över 50%.

Morgan Johansson i Studio Ett

När Studio Ett tisdag 5 september i sin 17-timme tog upp detta ämne fanns dock ingenting av dessa nyanseringar med. Rubriken var enkel och tydlig: ”Dödsskjutningarna har ökat i Sverige”. Man nämnde visserligen nu att det handlade om en ”kommande rapport” men ingenting sades om studiens faktiska område – att det rör sig om fyra länder som jämförs – eller att en viktig del av underlaget var den rapport som kom redan i våras.

Inrikes- och justitieminister Morgan Johansson var inbjuden gäst tillsammans med en rad sakkunniga på området. Och efter en presentation på temat ”det dödliga skjutvapenvåldet ökar i Sverige” fick Morgan Johansson frågan:
”En stor fråga kanske – men hur blev det så här?”

Ja, det kan man faktiskt undra. Hur blev det så här?

Avgörande i all seriös journalistik är en tydlig uppdelning mellan fakta och åsikter, men också mellan fakta och reaktioner.
För att kunna reagera på något som har hänt, så måste man naturligtvis kunna lita på att redogörelsen för vad som hänt faktiskt stämmer.

Men här vann sensationstänkandet över noggrannheten.
Allra tydligast blev det när parallellen till Italien togs upp.

”Skräckscenario som vi måste leva med?”

”Vi ska prata om en ganska halsbrytande jämförelse som vi har hört under dagen. Nämligen den som kommer från de här tre forskarna som har gjort studien vi pratar om som pekar på att Sverige ligger i paritet med södra Italien när det gäller dödsskjutningar.”

Kom ihåg här att för hela Italien är alltså situationen den att mer än 50% av det dödliga våldet handlar just om skjutvapenvåld mot under 30% för Sverige. 

Statsvetaren Carina Gunnarsson, som har forskat på brottslighet i södra Italien fick nu förklara läget i områdena runt Neapel och på Sicilien. Den dramatiska slutfrågan till Gunnarsson löd:
”Så om samhället förlorar den här kampen i Sverige på lång sikt så kan det där vara ett skräckscenario som vi måste leva med?”

Detta är inte seriös journalistik.

Frågan om det dödliga våldet i Sverige är en otroligt laddad fråga. Och givetvis är det viktigt att jämföra med situationen i andra länder.
Att påstå att Sverige skulle ligga i topp bland Europas länder är helt enkelt inte sant.
Exempelvis bör givetvis varje påstående om europeiska länder även inkludera länder i Östra Europa. Det är stor skillnad mellan länder i EU och ett land som Ryssland där nivån på det dödliga våldet är omkring tretton gånger så högt som i Sverige.

Relationen mellan forskning och journalistik på det här området är knepig. Det finns ganska mycket som tyder på att medialogiken tenderar att förstora dramatiska och negativa händelser.
Jag har bland annat skrivit om att ingen uppmärksammade det faktum att antalet fall av dödligt våld halverades i Polisregion Väst, där Göteborg ingår, mellan 2015 och 2016.

Missvisande radioinslag

Jag ställde en kort fråga till Manne Gerell, en av forskarna:
”Tycker du att radioinslaget ger en korrekt bild av er forskning?”
Hans svar var kort och entydigt:
”Nej, det blir ju rätt missvisande. Men åtminstone texten är uppdaterad nu”

Strax innan jag ska publicera detta får jag återigen kontakt med Manne Gerell. Och han bekräftar att de hittillsvarande referaten i media av deras kommande studie inte riktigt motsvarar innehållet. Han har efter att min artikel publicerades på facebook igår naturligtvis fått frågor och han skickar mig det svar han ger den som undrar. Gerell klarlägger här också mer i detalj vad som är studiens huvudsakliga tema och det blir ännu tydligare att de braskande rubrikerna om att Sverige generellt är värst i Europa när det gäller dödligt skjutvapenvåld helt enkelt inte överensstämmer med deras studie. Deras fokus är på unga män mellan 15 och 29 och den ökning som egentligen kunde konstateras redan i augusti förra året.

Låt mig bara i det här sammanhanget understryka att jag inte anser att de tre forskarna har gjort fel. De har svarat på frågor och fått se sina utförliga svar nedklippta till några få sekunder. Som en av forskarna berättar för mig: ”Originalintervjun var ca 50 minuter lång, som sedan kortas ner i ett inslag till ca 3 minuter max, och sedan kokas det ner till 15 sekunder. Ohållbart att få det att funka nyanserat då, men det finns ett nyanserande resonemang bakom.”  Och det är jag också övertygad om att det gör.

 

År 2015 kunde vi i Sverige se en dramatisk ökning av det dödliga skjutvapenvåldet bland unga män mellan 15 och 29. Så sent som igår morse kom också Socialstyrelsens redovisning av köns- och åldersfördelning när det gäller dödligt skjutvapenvåld för år 2016. Av de 33 fall av dödligt skjutvapenvåld som vi hade i Sverige 2015 var 23 fall unga män mellan 15 och 29. Förra året sjönk denna siffra till 19 av total 30 men fortfarande är detta naturligtvis på en oroväckande hög nivå.

Ur Socialstyrelsens pressmeddelande:

”Under 2016 dog 19 män i åldern 15–29 år av skottskador. Det är något färre än året innan – men antalet är fortsatt på en betydligt högre nivå än tidigare under 2000-talet. Under den perioden syntes länge en nedåtgående trend för det dödliga våldet i befolkningen i stort, med vissa variationer från år till år. Men från 2012 syns en ökning bland män mellan 15 och 29 år, och det som ökar är framförallt skjutningar med dödlig utgång. Flest sådana dödsfall, 23 stycken, inträffade under 2015.”

Detta är verkligen något att uppmärksamma.  Men det var inte detta som Sveriges Radio presenterade i tisdags. Vilket ju också var svårt eftersom studien ju faktiskt inte finns publicerad än. Socialstyrelsens rapport igår och ännu mer den som kom för ett år sedan hade betydligt större och substantiellt nyhetsvärde än dessa spekulationer kring en rapport som ingen ännu riktigt vet exakt vad den innehåller. Jag ser verkligen fram emot de resultat som forskarna presenterar när studien väl kommer. Då hoppas jag också få en chans att granska jämförelserna mellan olika länder i Europa mer i detalj.

Varje mord en tragedi

Låt mig till sist också understryka att varje mord är en tragedi. Att en stor andel av dem som skjuts ihjäl är unga män mellan 15 och 29 gör inte tragedin mindre. Och det är självklart att det måste till kraftfulla åtgärder. Allt detta måste naturligtvis ske i nära samarbete med de människor och organisationer som lever och verkar i de bostadsområden som är hårdast drabbade. När det gäller akuta åtgärder så handlar det om att få kontroll över de illegala vapnen – som i de allra flesta fall har sitt ursprung på Balkan – att bryta kriminella nätverk och en ökad polisiär närvaro. Långsiktigt handlar det om insatser i skolor och sociala sammanhang där ungdomar finns.

Detta har också påpekats i tidigare rapporter från BRÅ. Den rapport jag verkligen vill rekommendera för alla som är intresserade av just skjutvapenvåldet är ”Det dödliga våldet i Sverige 1990–2014. En beskrivning av utvecklingen med särskilt fokus på skjutvapenvåldet” som kom i december 2015.

Men kärnan i allt detta är följande:

Källkritik och noggrannhet är viktigt överallt. Också på Sveriges Radio.

/Maria Robsahm 8 september 2017


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Arkiv

Om onödiga debatter och myten om filterbubblor

I våras skrev jag om det här med filterbubblor. Om att de inte finns.  Men som en modern råttan i pizzan tycks denna nya myt närmast odödlig. Nu växer kritiken i forskarvärlden mot detta märkliga Läs mer…

Arkiv

OM YTTRANDEFRIHET

När debatten kring Bokmässan inleddes på allvar i augusti 2016 så fann jag det oerhört märkligt att kunskapen om vad yttrandefrihet är, var så dåligt spridd. Jag skrev ihop en sida om saken som jag Läs mer…

Arkiv

Baddräktsstormen i Hässleholm

”Det som detta handlar om är ett enda stort test i toleransens gränser. Tolerans handlar inte om att acceptera det man redan gillar – det handlar om att lära sig stå ut med sånt som Läs mer…