Jag kände inte Benny Fredriksson. När jag nu läser att han är död har jag en reflektion.

Torsdagen den 8 mars deltog jag i en debatt på just Kulturhuset i Stockholm, en av de institutioner vid Sergels Torg som Fredriksson var chef över i så många år.

Rubriken för debatten var ”Metoo – en mediedomstol?”. Tre namnkunniga publicister, Aftonbladets Åsa Linderborg, Expressens Karin Olsson och SVT:s Anna Hedenmo. Och så undertecknad som initiativtagare till facebookgruppen #allavi som med över 56 000 medlemmar är det största uppropet inom metoo i Sverige.

Flera saker i denna debatt var bisarra. För det första att det som egentligen handlar om olika fadäser av deras egna organisationer och dem själva som ansvariga för publicering nu skulle kletas på den rörelse som är metoo.

För det andra det interna käbblet mellan dessa personer om vem som gjort mest fel i sitt agerande som just mediedomstol.

Men det värsta kom när Linderborg gav en tårdrypande skildring av hur den egna medarbetaren Virtanens barn hade frågat sin pappa på Arlanda på väg från Sverige om han var en skurk. Allt p g a av Expressens löpsedel. Strax därpå försvarade hon sin egen tidnings agerande mot just Benny Fredriksson. Hon sa sig lita på uppgiftslämnarna och Aftonbladets journalister som hade gjort ett bra jobb.

Hyckleriet och den dubbla standarden såg hon över huvud taget inte. Men publiken såg och insåg något grundläggande. Om du är kompis med en av dessa så har du stora fördelar. Är du inte kompis med dem så kan vad som helst hända

Och är du deras fiende – då finns inga som helst gränser.

 

Jag kände alltså inte Benny Fredriksson. Men den hetskampanj han utsattes för har inte med metoo att göra. Inte ett enda dugg. Detta handlar snarare om en djupt traditionell medielogik där skvaller om kändisar alltid har stått högt på dagordningen.

Medierna i Sverige har ett stort ansvar att nu själva ägna sig åt självkritik. Den debatt där jag själv deltog den 8 mars ger mig dock mycket litet hopp om att någon sådan självkritik kommer.

Och när Åsa Linderborg – som personligen deltog i ”researchen” kring Benny Fredriksson – igår söndag tog till orda så besannades min farhåga. Inte ens nu efter hans död mäktar Åsa Linderborg skriva det hon borde skriva. Istället fortsätter hon lasta över ansvaret på metoo.

Dessutom skriver hon under den skenheliga rubriken ”Benny Fredrikssons bortgång manar till självrannsakan”.

Självrannsakan var ordet. Inte bortförklaring.

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Arkiv

”Vilka ska ni då lyssna på när alla vittnen är borta?”

”Om ni nu inte lyssnar på oss, som har överlevt Förintelsen och upplevt hatets och våldets yttersta konsekvenser, vilka ska ni då lyssna på när alla vittnen är borta?” /Emerich Roth Den kvardröjande känslan är Läs mer…

Arkiv

”Jag skiter i vad folk tycker om mig”

Intervju med Margareta Gunsdotter, Jimmie Åkessons svärmor. ”Jag har inte pratat om det här sedan det hände. Det här kapslades in. När det här började komma upp till ytan igen så kände jag hur hårt Läs mer…

Arkiv

”Jimmie Åkesson belönade den som utsatte hans sambo för våldtäktsförsök”

Detta mina vänner är inget mer eller mindre än en politisk bomb.   ”Jimmie sopade allt under mattan. Han reagerade inte utan belönade den man som hans egen sambo hade anklagat för våldtäktsförsök.” I en Läs mer…