Vad hade hänt om…?

Det är dags att prata om kontrafaktiska resonemang.

Var inte oroliga om ni aldrig har hört talas om begreppet. Ett annat sätt att säga vad det handlar om är det som står i rubriken: ”Vad hade hänt om…..?”

Exempel på detta är:

  • Vad hade hänt om Hitler hade dött i första världskriget?
  • Vad hade hänt om nazisterna hade invaderat och ockuperat Storbritannien?
  • Vad hade hänt om Olof Palme inte hade blivit mördad i februari 1986?
  • Vad hade hänt om 9/11-attackerna 2001 hade misslyckats?

Alla dessa tankeexperiment är möjliga och kan leda till intressanta och tankeväckande diskussioner om hur världen i så fall hade sett ut. Det finns en lång rad romaner och filmer som leker med dessa alternativa scenarion. Däribland Len Deightons bestseller ”SS-GB” från 1978 som blev en miniserie på BBC förra året. Berättelsen utspelar sig i England i november 1941 nio månader efter tyskarnas framgångsrika invasion.

Att på det här sättet leka med det historiska händelseförloppet är onekligen spännande och kittlar fantasin. Men i den vetenskapliga historieforskningen hör dessa spekulationer inte hemma – annat än möjligen som inspiration till hypoteser kring vad som faktiskt hände, hypoteser som sedan måste beläggas på vanligt vis.

Att det är och måste vara på det här sättet har en enkel förklaring. Det är tillräckligt svårt att hitta mönster och historiska förklaringar till det som faktiskt hände. Att försöka besvara frågan hur historien hade utvecklat sig om något hade hänt som INTE hände – ja, det är lätt att inse de stora svårigheterna.

Låt mig ta ett exempel från svensk kriminologisk historia.

Sprit och dödligt våld i Sverige

Det är en väletablerad vetenskaplig uppfattning att det finns en koppling mellan alkohol och dödligt våld både i Sverige och på annat håll i världen. Eller som kriminologins nestor i Sverige Hanns von Hofer, uttryckte saken i skriften Brott och Straff i Sverige från 2011:

”Det finns en variabel – tillgänglig sedan mitten av 1800-talet – som samvarierar väl med mord- och dråputvecklingen i Sverige: den registrerade alkoholkonsumtionen i samhället.

Samvariation är ordet. Inte orsak. Detta är den vetenskapliga attityden.

Det finns en rad belägg för detta samband. Framför allt sammanfaller den lägsta mord- och dråpnivån i Sverige med den period under 1900-talet, då alkoholen var mest strikt kontrollerad: motbokstiden 1919 – 1955. Men kopplingen har också kunnat bevisas ner på enskilda år. Det finns exempelvis samband mellan årliga variationer av dödligt våld och levercirrosdödlighet (som ett mått på alkoholmissbruk).

Men på 1970-talet inträffar något anmärkningsvärt. Då kommer nämligen en ökning av det dödliga våldet i Sverige som inte samvarierar med alkoholkonsumtionen. En ökning som fortsätter fram till 1990-talet. I nedanstående graf syns detta som det blå partiet längst till höger.

Medan alkoholkonsumtionen under den här perioden minskar så skjuter det dödliga våldet i höjden. Detta är än idag ett mysterium för dem som vill se alkohol som den centrala förklaringsmodellen till dråp och mord.

Och än så länge finns ingen entydig teori som förklarar den här ökningen mellan ca 1975 och 1995. Det finns alltså ingen som med säkerhet vet.

Detta visar hur svårt det kan vara att förklara det som faktiskt har hänt. När vi så att säga har facit. Att därutöver försöka förklara något genom att resonera kring vad som hade hänt om historien hade sett annorlunda ut – det som brukar kallas kontrafaktiska resonemang – är betydligt svårare – ja, faktiskt omöjligt.

Vilka slutsatser kan vi dra av detta?

För det första kan vi konstatera att det inte är enkelt att belägga historiska orsakssamband när det gäller vad som faktiskt hände. Hade alkoholteorin varit den enda giltiga skulle det dödliga våldet ha följt alkoholkonsumtionen och legat på ungefär samma nivå under åren 1975 – 1995. Eftersom detta inte är fallet måste det finnas någon annan förklaring till ökningen än sprit.

För det andra kan vi också konstatera att alla försök att spekulera kring vad förändringar av det dödliga våldet beror på med hänvisning till kontrafaktiska resonemang – med spekulationer kring hur Sverige hade sett ut om det som hände inte hade hänt som exempelvis vissa politiska beslut – är empiriskt innehållslösa och vetenskapligt ohållbara.

Jag upprepar: denna typ av resonemang är empiriskt innehållslösa och vetenskapligt ohållbara.

Sådana resonemang passar bra för den som vill skriva en roman eller fantisera spekulativt. Men för den som verkligen är intresserad av samhällsutvecklingen på ett vetenskapligt sätt duger det inte.

Många av dem som för ett par år sedan försökte hävda att det dödliga våldet i Sverige aldrig har varit så högt som nu, har övergett denna åsikt. Klokt, eftersom den är så uppenbart felaktig. Istället har dessa personer bytt ståndpunkt och försöker nu istället hävda en annan åsikt – nämligen att det dödliga våldet i Sverige visserligen har minskat men inte lika mycket som i andra jämförbara länder.

Att flytta stolparna

Motivet att inta denna position är exakt samma som tidigare ledde till att dessa personer ville hävda att det dödliga våldet ökade i Sverige. Det är invandringens fel. I sig är detta ett exempel på ett klassiskt argumentationsknep som brukar kallas att flytta målstolparna. När den första tesen inte håller – att invandringen skulle orsaka en ökning av det dödliga våldet – (eftersom det dödliga våldet inte ökar), så flyttar man de semantiska målstolparna så att tesen istället lyder: invandringen har orsakat att minskningen i Sverige inte är lika stor som den annars skulle ha varit. Och utgångspunkten blir då en jämförelse med andra länder där minskningen är större än i Sverige.

Givetvis är det fullt möjligt att jämföra utvecklingen av det dödliga våldet i Sverige med andra länder. Vi har enkelt åtkomliga siffror – även om vissa länder i Europa är långt ifrån att ha sådan tillförlitlig statistik som Sverige.

Men att utifrån dessa  jämförelser mellan länder dra långtgående slutsatser om vad eventuella skillnader beror på, ligger utanför vetenskapens område – eftersom de handlar om att spekulera kring vad som hade hänt om vissa politiska beslut inte hade tagits i vårt land. Detta tillhör de kontrafaktiska spekulationernas dimmiga område som man bäst håller utanför vetenskapen.

Så nästa gång du hör någon säga att det dödliga våldet inte har minskat lika mycket i Sverige som i andra länder (underförstått: det är invandringens fel) kan du först be personen precisera vilka länder som ska jämföras och vilken tidsperiod det handlar om. Du kommer då att upptäcka att de flesta blir svarslösa redan här. Därefter kan du fråga vad dessa skillnader ska anses bevisa. Och hur de vill belägga eventuella teorier om invandringens inverkan.

Alla resonemang om att vi inte hade haft den nivå på dödligt våld som vi har, om svenska politiker hade fattat andra beslut, har noll och intet värde. De hör till de kontrafaktiska resonemangens värld. Till sagornas, romanernas och filmernas värld.

I vetenskapen hör de inte hemma.

PS Om du får möjlighet – se gärna BBC:s miniserie baserad på Len Deightons dystopi om vad som hade hänt om nazisterna hade ockuperat Storbritannien. Den är underhållande.

 

Kategorier: Arkiv

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Arkiv

”Vilka ska ni då lyssna på när alla vittnen är borta?”

”Om ni nu inte lyssnar på oss, som har överlevt Förintelsen och upplevt hatets och våldets yttersta konsekvenser, vilka ska ni då lyssna på när alla vittnen är borta?” /Emerich Roth Den kvardröjande känslan är Läs mer…

Arkiv

”Jag skiter i vad folk tycker om mig”

Intervju med Margareta Gunsdotter, Jimmie Åkessons svärmor. ”Jag har inte pratat om det här sedan det hände. Det här kapslades in. När det här började komma upp till ytan igen så kände jag hur hårt Läs mer…

Arkiv

”Jimmie Åkesson belönade den som utsatte hans sambo för våldtäktsförsök”

Detta mina vänner är inget mer eller mindre än en politisk bomb.   ”Jimmie sopade allt under mattan. Han reagerade inte utan belönade den man som hans egen sambo hade anklagat för våldtäktsförsök.” I en Läs mer…