Fem myter om ”massinvandring”

Detta är första delen i en serie på fem artiklar där jag avslöjar vanligt förekommande myter i den svenska debatten om det somliga kallar ”massinvandring”. Först några inledande ord till hela serien:

Det sägs ju att många svenskar tycker att asylpolitiken är den viktigaste valfrågan. Fair enough. Då utgår jag från att det också finns intresse att diskutera utifrån korrekta fakta. För sedan en längre tid sprids en rad påhitt, osanningar och rena lögner i en ”politisk debatt” som även på etablerade medier är djupt okunnig. Alltför många anser sig redan veta hur allt ligger till.

Mytbildningen bygger ofta på att offentlig statistik används på ett i grunden ohederligt sätt. Siffror blandas samman till en brygd som ska visa en och samma sak: DE är för många, DE tar med sig all sin släkt och snart är ”vi svenskar” i minoritet i Sverige.

Dessa fem myter är följande:

  1. Myten om ”Vi har inte råd”. 
  2. Myten om ”De är snart flera miljoner”
  3. Myten om ”Anhöriginvasionen”
  4. Bulvanmyten.
  5. Myten om ”Främlingarna”.

Själva grundmyten i allt detta är givetvis att DE är för många – att det väller in folk över våra gränser och att det har gjort så under lång tid. Det är också därför Sverigedemokraterna har använt ordet ”massinvandring” i 30 år alldeles oavsett hur många människor det har handlat om.

Men retoriken kring detta finns nu långt utanför SD:s gränser. Det är dags att skärskåda den.

Min utgångspunkt är att titta närmare på statistiken kring permanent uppehållstillstånd (PUT) och hur det har sett ut i Sverige sedan 1990.

Jag tänker lägga ut dessa myter en och en under en tid framåt.

Låt oss börja med:

Myt 1 
”Vi har inte råd”.

162 877 människor sökte asyl i Sverige år 2015. Det var ett rekordstort antal.

Nu säger somliga att vi ”tog emot alldeles för många 2015” och regeringen säger ”vi har inte råd”.

Den svenska regeringen har nu deklarerat att antalet asylsökande till Sverige inte ska överstiga hälften av 2017 års nivå. Detta innebär i klartext att antalet asylsökande som regeringen anser är lämpligt per år är ca 12 833. Tittar vi på genomsnittligt antal asylsökande sedan 1990 så finner vi då att denna nivå är hälften av den genomsnittliga nivån på både 1990-talet – med 24 555 asylsökande – och 2000-talet – med 25 395.

Helt ny asylpolitik

Den politiska slutsatsen är glasklar:
Den svenska regeringen anser nu att Sverige under både 1990-talet och 2000-talet tog emot ungefär dubbelt så många asylsökande som vi borde ha gjort. Den svenska asylpolitiken har varit fel sedan 1990…
Att på detta sätt ompröva decennier av asylpolitik med utgångspunkt från det som hände 2015 borde inte vara rimligt.
Men det är vad som nu sker.

2017 – en sjättedel av 2015

Många tycks dessutom tro att Sverige fortfarande får in ett stort antal asylansökningar. Så är det inte.
Som synes i grafen minskade antalet asylansökningar dramatiskt redan 2016, och 2017 kom 25 666 – en sjättedel av 2015 års nivå.
Att på detta sätt använda toppnivån från 2015 för att halvera antalet asylsökande jämfört med 1990- och 2000-talet är minst sagt märkligt.

Drygt hälften får PUT

Detta handlar alltså om asylansökningarna. Det är också viktigt att påpeka att långt ifrån alla som söker asyl får den godkänd. Genomsnittet för åren mellan 1990 – 2017 är att 55 % som sökte asyl fick PUT, permanent uppehållstillstånd.
Siffran var högre på 1990-talet (65 %) och lägre på 2000-talet (45 %) och hittills under 2010-talet ligger andelen godkända asylansökningar på genomsnittet för hela perioden – 55 %.

Sveriges dåliga ekonomi?

Denna genomsnittliga siffra innebär att den svenska regeringen nu hävdar att vi bara kan ge skydd åt ca sjutusen flyktingar per år (55 % av 12 833). Flera ministrar påstår nu att detta är en rent ekonomisk fråga. Vi skulle helt enkelt inte ha råd att ta emot fler. För att göra det ännu tydligare – den svenska regeringen hävdar att Sverige inte har råd att ta emot fler än sju människor per 10 000 svenskar.

Jag säger det igen: Den svenska regeringen anser alltså att vi i Sverige inte har råd att ta emot fler än SJU flyktingar per 10 000 svenskar. Detta är en orimlig uppfattning.

Under den ekonomiska krisen 2008 tog Sverige emot 24 353 asylsökande – alltså dubbelt så många som detta nya riktmärke, och betydligt fler fick PUT än det som nu aviseras som tak. Och alla vet att Sveriges ekonomi sedan flera år går bättre än på mycket länge. Att vi inte skulle ha råd nu faller på sin egen orimlighet.

Det är något som inte stämmer i själva kalkylen.

/Maria Robsahm 1 juni 2018

– – – –
Den observanta läsaren upptäcker att jag inte alls använder begreppet invandrare eller invandring utan koncentrerar mig på begreppet Permanent UppehållsTillstånd (PUT). Skälet till detta är enkelt.
Enbart personer som inte är svenska medborgare behöver ansöka om PUT, medan även svenska medborgare ibland räknas som invandrare.
Visserligen infördes 2014 nya regler som gör att EU-medborgare inte längre syns i statistiken över PUT, men jag har ändå funnit att fördelarna med att utgå från PUT överväger.

Invändningen att en diskussion av begreppet ”massinvandring” måste utgå från det juridiska begreppet ”invandring” är inte giltig.
Skälet är enkelt. Begreppet ”massinvandring” är inte politiskt neutralt och de som använder detta politiskt laddade uttryck har inget intresse av att begränsa svenska medborgares inresa till Sverige.

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Arkiv

Den svenska krisen är politisk

Tiden har för länge sedan passerat där det duger att ironisera över dumhet eller okunnighet hos de väljare som sympatiserar med SD. Tiden är också förbi för alla förslag på hur vi ska få människor Läs mer…

Arkiv

Det handlar inte om nazistiska rötter

”SD idag har inget att ta avstånd ifrån när det gäller sina rötter. De är samma parti idag som de var då: Ett kamouflerat nazistparti.” —– Det talas ofta om rötter. Om SD:s nazistiska rötter. Läs mer…

Arkiv

Vad hade hänt om…?

Vad hade hänt om…? Det är dags att prata om kontrafaktiska resonemang. Var inte oroliga om ni aldrig har hört talas om begreppet. Ett annat sätt att säga vad det handlar om är det som Läs mer…