Fyra barn i Huskvarna är misstänkta inblandade i ett mord. Vad har gjort att dessa barn har förlorat den respekt för människoliv som vi trodde att vi alla tar för given? Att det allmänna samtalsklimatet har haft betydelse i detta fall är tveklöst. Att påstå att alla människor inte har lika värde, att göra detta till en åsikt bland andra, har konsekvenser. I Huskvarna har vi nu sett en av dessa konsekvenser. 

Fågelvägen tvärs över Vättern är det bara knappt sex mil till Huskvarna från där jag bor i Hjo. Det tar en timme att köra dit med bil. Nu börjar bilden klarna av vad som hände den 8 augusti när Gheorge ”Gica” Hortolomei-Lupu från Rumänien slogs ihjäl i en park i centrala Huskvarna. Det är en fruktansvärd berättelse om grov misshandel, förnedring och totalt människoförakt. Att de misstänkta förövarna är barn gör det hela ännu mer fruktansvärt. Lägg till det att mordet filmades och sedan las ut på sociala medier och det blir ännu värre.

Men det kanske allra värsta i alltihop är att det därtill finns vuxna som applåderade det barnen gjort. Vuxna som såg filmerna och hurrade på sociala medier över att en människa blivit mördad.

Hos de allra, allra flesta i Huskvarna har mordet samtidigt skapat den djupaste sorg och förtvivlan. En kvinna berättar för mig så här:

”Jag bor bara 200 meter från där det hände. Jag känner en sådan sorg över detta brutala och hänsynslösa våld och förnedring. Men också över att det finns människor här i Huskvarna som utrycker hurrarop. Huskvarna hade ju stora problem med nazism på 90-talet, och några av dessa då unga, nu äldre har ju kopplingar till dessa pojkar. Då som nu tar inte politiker eller skolan tag i detta. Lärare blir rädda, människor i samhället blir rädda. När journalister frågar så sägs ”du får inte skriva mitt namn”.

Överallt pratas det om det, alla vet vilka det är och historien ramlar över Huskvarna som en våt och unken filt. Gruppen på Facebook ”du vet att du är från Huskvarna” fick stänga av kommentarsfälten för vidriga inlägg om mordet. Jag träffade en lärare som berättade att hon hade haft en av pojkarnas pappa på högstadiet under 90-talet och att det var en fruktansvärd tid. Om pojken som är hans son sa hon ”han fick hatet i modersmjölken”.

En kvinna med barn i samma klass som pojkarna berättade för mig att det har varit stökigt runt dom under en längre tid och att de har uttryckt främlingsfientliga åsikter i många sammanhang i tidig ålder, och framför allt med sina pappor. Och när hon frågade sina flickor – Men säger inte de vuxna något? Så fick hon till svar – Nä, dom låtsas inte höra.”

Det är en sådan sorg här att luften inte går att andas. Vi sitter inne och regnet slår mot rutan.”

Platsen där Gheorge Hortolomei-Lupu brukade sova och där han mördades den 8 augusti.

Denna kvinnas förtvivlan är så påtaglig och det är lätt att förstå henne. Ska nu Huskvarna för alltid förknippas med detta fruktansvärda mord? Givetvis är mord alltid förövarnas ansvar. Men när det gäller barn som tar människoliv så har vi samtidigt en särskild anledning att titta närmare på dessa barns omgivning. Vi ska samtidigt inte slå oss för bröstet och peka finger åt föräldrar och lärare till just dessa barn. Givetvis är frågan om den ouppklarade nazismen på 1990-talet av stort intresse. Men inte heller har vi rätt att titta snett just på Huskvarna.

Detta tänkande, denna ideologi finns överallt.

Det sägs ju ibland att ett barns uppväxt är hela samhällets ansvar och vi måste våga ställa oss frågan vad i Sveriges samhällsutveckling som kan ha bidragit till detta fruktansvärda dåd. Vad har gjort att fyra barn tycks ha förlorat den respekt för människoliv som vi trodde att vi alla tar för given?

Att det allmänna samtalsklimatet har haft betydelse i detta fall är tveklöst. Att påstå att alla människor inte har lika värde, att göra detta till en åsikt bland andra, har konsekvenser. I Huskvarna har vi nu sett en av dessa konsekvenser.

Huskvarna är en del av Sverige.

/Maria Robsahm, 1 september 2018/


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Arkiv

”Jag skiter i vad folk tycker om mig”

”Jag har inte pratat om det här sedan det hände. Det här kapslades in. När det här började komma upp till ytan igen så kände jag hur hårt det tog på mig. Jag får kämpa Läs mer…

Arkiv

”Jimmie Åkesson belönade den som utsatte hans sambo för våldtäktsförsök”

Detta mina vänner är inget mer eller mindre än en politisk bomb.   ”Jimmie sopade allt under mattan. Han reagerade inte utan belönade den man som hans egen sambo hade anklagat för våldtäktsförsök.” I en Läs mer…

Arkiv

En promille våldtäktsmän döms

Häromdagen kom Uppdrag Gransknings program om andelen utrikes födda som döms för våldtäkt. Mycket kraft har lagts på att kritisera UG för valet att fokusera på just detta ämne så här två veckor före valet. Läs mer…