”Om ni nu inte lyssnar på oss, som har överlevt Förintelsen och upplevt hatets och våldets yttersta konsekvenser, vilka ska ni då lyssna på när alla vittnen är borta?”
/Emerich Roth

Den kvardröjande känslan är sorg.

Minns de inte vad vi alltid sa? Vi måste lyssna på dem som var med. Vi måste förstå att de var där, de upplevde fasorna, eländet, skräcken, det oerhörda våldet. De tvingades se sina nära och kära mördas. Vi måste lyssna.

Detta sa vi. Vi måste lyssna. Vi som försökte förstå det som inte gick att förstå, vi som bara hade läst om det i böcker.

Men nu har det växt fram en grupp människor som säger att vi INTE ska lyssna på dessa människor. De är nämligen så osjälvständiga att de aningslöst har låtit låna sig till att påstå något absurt.

Och vi som säger att vi måste lyssna beskrivs som de onda.

Det är som om världen vore vänd upp och ner. Och min kvardröjande känsla är sorg. Hur kunde det bli så här?

Egentligen är de mycket få

Det är lätt att tro att de är fler, de som inte vill lyssna till dem som överlevde Förintelsen. De är högljudda, och de har tillgång till stora tidningars spalter, och debattprogram i TV och radio. Men egentligen är de mycket få.

I deras attityd finns också ett i grunden ovärdigt förhållningssätt till medmänniskor i 90-årsåldern som faktiskt deltar i debatten. Att inte ens bemöta det de faktiskt berättar om sina erfarenheter, att bara vifta bort det. Som om debatten skulle vara avslutad bara genom att myndigt förklara: ”Nej, 1930-talet är inte här igen.”

Har ni tappat förmågan att diskutera själva sakfrågan?

Trots sin höga ålder är de som överlevde Förintelsen aktiva i debatten och har förmågan att bemöta sakliga argument. De vill varna för konsekvenserna av att blunda för den utveckling som nu pågår. Men denna föraktfulla reducering av människor som har gjort det till sin livsuppgift att varna för ett högerextremt idéarv är så bottenlöst låg att jag fylls med sorg.

Ni påstår att syftet skulle vara att ”smutskasta meningsmotståndare inom borgerligheten” och just dessa ord är samtidigt avslöjande. Vi vet ju alla att detta handlar om SD och att SD nu ska göras till en del av ”borgerligheten”. Men i era alltmer desperata försök att rentvätta SD är ni beredda att sälja ut er heder för SD:s grynvälling.

Emereich Roth skrev i sin artikel till Anna Kinberg Batra följande:

”Sverigedemokraterna är fortfarande Sverigedemokraterna. Det har de inte ens själva försökt ändra på. Allt som uppdagades efter att de lyckades komma in i riksdagen bekräftar för alla med förmåga till logiskt tänkande att ränderna inte gått ur. Att mörka och tysta duger inte. Inte ens namnet har de bytt. Det är sant att Sverigedemokraterna har bytt om till kostym och hyfsat språket, men man behöver bara skrapa lite grand på ytan för att bli varse vilka idéer dessa kostymer hänger på och vilka krafter som döljer sig under det tunna ytskiktet.”

Min man Peters yngste son befinner sig just nu i Auschwitz på den årliga resa som alla niondeklassare här i Hjo gör. Han växer upp med insikten att detta aldrig får hända igen. Att denna ondska aldrig får ges möjlighet att växa sig stark igen. Och han vet att det är viktigt att lyssna på dem som genomlevde fasorna. Han är femton år. Och klokare än någon av alla dem som nu hojtar om att vi inte ska ”smutskasta meningsmotståndare inom borgerligheten”.

Emerich Roth:

”Så länge ondskan klär sig i uniform och kängor och skriker ut sitt hat, är ondskan inte så farlig. Det är när ondskan klär sig i kostym och lägger sig till med lånad vokabulär, som den är riktigt farlig. Att bli insläppt och bli tagen i hand är ondskans högsta önskan, ty väl inne och accepterad, kan den sprida sig som en smittsam epidemi.”

Jag är född och uppvuxen i ett land där vi lärde oss att lyssna på vad de äldre kunde berätta. En värld där vi barn kunde få lära oss om de onda tider då människor frös och svalt i vårt eget land. En värld där miljoner människor i ett grannland välkomnade tyranniet och ondskan. Vi kan säga att de inte förstod bättre. Idag borde vi förstå bättre.

Och vi måste lyssna på dem som såg hur allt startade då för åttiofem år sedan. Vi måste.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Blogg

Det stora problemet med NTU

”Ett stort antal intervjupersoner i NTU påstår att de har polisanmält när de faktiskt inte gjort det.” Nationella Trygghetsundersökningen (NTU) är BRÅ:s årliga intervjuundersökning för att kartlägga utsatthet och oro för brott i Sverige. Den framhålls Läs mer…

Arkiv

”Jag skiter i vad folk tycker om mig”

Intervju med Margareta Gunsdotter, Jimmie Åkessons svärmor. ”Jag har inte pratat om det här sedan det hände. Det här kapslades in. När det här började komma upp till ytan igen så kände jag hur hårt Läs mer…

Arkiv

”Jimmie Åkesson belönade den som utsatte hans sambo för våldtäktsförsök”

Detta mina vänner är inget mer eller mindre än en politisk bomb.   ”Jimmie sopade allt under mattan. Han reagerade inte utan belönade den man som hans egen sambo hade anklagat för våldtäktsförsök.” I en Läs mer…