Johan Jakobsson.

Det har nu framkommit att det är han som har orkestrerat Nyamko Sabunis kampanj för att bli partiledare för Liberalerna.

En smart upplagd kampanj:

  • Man skaffade sig försprång medan andra ägnade sig åt EU-valet. 
  • Metodiskt utnyttjades rådgivande omröstningar bland medlemmar, med ofta mycket lågt deltagande och en datateknik där många medlemmar i praktiken inte kom åt att rösta.

Johan Jakobsson var partisekreterare för Folkpartiet fram till 2006 då han fick sluta efter att ha avslöjats som inblandad i dataintrånget mot Socialdemokraterna i samband med riksdagsvalet. Politiskt hör han till en falang som vill att Liberalerna ska vridas åt höger och förhandla till sig stöd från SD. Liberalernas partiråd valde i stället med stor majoritet en uppgörelse med S, C och MP. Efter det blev Johan Jakobsson kampanjuppläggare för Nyamko Sabuni som partiledare.

Eftersom jag har haft en del med Jakobsson att göra tänkte jag här återge en del av det jag skrev i min bok ”Den oslagbara” som kom hösten 2006.

Detta var alltså innan avslöjandet om dataintrånget ledde till Jakobssons avgång.

Min tid i parlamentet inleddes med en rivstart. Jag valdes in på personkryss i juni 2004 och jag var pådrivande i den omröstning i Människorättsutskottet (LIBE) som ledde till att Italiens förslag till kommissionär, Rocco Buttiglione, inte blev vald.

Något liknande hade aldrig hänt. Men när jag fick klart för mig vad Buttiglione stod för – hans syn på HBTQ-frågor och hans kvinnosyn – gjorde jag allt för att förhindra att han blev kommissionär för Mänskliga rättigheter.

Hösten 2004 röstade vi som var ledamöter i LIBE-utskottet. Med minsta möjliga marginal beslutade utskottet att säga nej till Buttiglione. Och jag räknar utgången av omröstningen som en stor politisk seger.

Men samtidigt med att detta pågick hade jag problem med folkpartiledningen. Jag upptäckte nämligen att partiets assistenter i Bryssel var underbetalda – lägst betalda av alla svenska partiassistenter – och att detta berodde på att folkpartiledningen i Stockholm använde dessa pengar till helt andra saker än politik i Bryssel.

Det handlade om mångmiljonbelopp.

Jag blev inkallad till partisekreterare Johan Jakobsson – och han gav mig en utskällning. Men redan då tänkte jag i mitt stilla sinne att även om andra skulle kunna bli rädda av detta beteende så hade jag slutat bli rädd när folk skriker och beter sig. En effekt av att ha levt i ett förhållande präglat av hot och våld är att man till sist slutar vara rädd.

Nåväl.

Här är en del av det jag skrev i min bok som kom 2006 – strax innan skandalen med dataintrånget blev offentlig.

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Arkiv

Fem myter om sprängningar (1-3)

Frågan för dagen är sprängningar. Löpsedlar och rubriker, alla stora nyhetsredaktioner slår på stort, det flaggas för ”sprängningskommissioner” och människor berättar att de är skräckslagna. Det är ju också alldeles rimligt när pådraget ser ut som Läs mer…

Arkiv

Minskningen av dödligt våld beror inte på sjukvården

Det dödliga våldet har minskat kraftigt i Sverige de senaste 30 åren. Detta är ett faktum som enkelt kan utläsas ur offentlig statistik. Men för många tycks detta vara svårt att ta in. Ett av Läs mer…

Blogg

”Det är så mycket djupare än bara NMR, det är vanliga människor” Antisemitism i Sverige

Det här ska handla om en rapport från BRÅ som INTE väckte rabalder. I tisdags 28 maj publicerade BRÅ en rapport om sexualbrott. I onsdags den 29 maj – dagen därpå -kom en rapport från BRÅ om Läs mer…