Frågan för dagen är sprängningar.

Löpsedlar och rubriker, alla stora nyhetsredaktioner slår på stort, det flaggas för ”sprängningskommissioner” och människor berättar att de är skräckslagna. Det är ju också alldeles rimligt när pådraget ser ut som det gör.

Men det finns en rad myter om det här med sprängningar, både allvarliga faktafel i rapporteringen och rent vilseledande beskrivningar av vad som faktiskt händer. Det handlar om fem myter om sprängningar, och i det här inlägget ska jag beskriva de tre första.

Jag tänker börja med Aktuellts flagranta faktafel i 21-sändningen igår den 4 november.

Myt 1.

”Malmö är värst i Sverige – en tredjedel av alla sprängningar i år har skett där.”

Nyhetssändningen inleddes med ett inslag om helgens tre sprängningar i Malmö. En äldre kvinna berättade om sin oro och rädsla och att hon nu har skrivit till regeringen. I ett avsnitt med en karta över Sverige påstods att det hittills under året varit 187 sprängningar och att en tredjedel av dessa skett just i Malmö.

En tredjedel av 187 är 62.
Men den korrekta siffran är 28.
Mindre än hälften av det Aktuellt påstod.

Malmö har länge fått kämpa med en svartmålning av sin stad. Trots att utvecklingen på många områden har varit positiv så lever bilden kvar. I det här fallet handlar det om ett flagrant och kraftigt faktafel.

Polismästare Stefan Sintéus har också påpekat felet på twitter:

Myt 2

”Sprängningarna ökar i Malmö”

Felaktigheten om Malmös tredjedel av landets sprängningar är inte är det enda som rör Skånes huvudstad. Myten om Malmö som Sveriges Chicago har fått eget liv. Gång på gång förmedlas bilden av en stad i kaos, präglad av okontrollerad brottslighet, med ständiga skjutningar, bilbränder och alltså även återkommande sprängdåd.

Sanningen är att Malmöpolisen har haft stora framgångar på alla dessa tre områden.

Bilbränderna har de senaste åren minskat mer i Malmö än någon annanstans, de dödliga skjutningarna har minskat kraftigt. Och även sprängdåden har minskat markant. 2017 var det 58 sprängningar, 2018 var det 45 och hittills i år har det varit 28.

Myt 3.

I P1 Morgon igår morse den 4 november kommenterades sprängningarna av Ylva Ehrlin, som jobbar som analytiker på Nationella Bombskyddet. Hon sa att människor börjar begränsa sig för att ”det smäller överallt” och att sprängningarna ”sätter skräck i medborgarna”.

Och så lade hon till följande:

”Faktum är att vi har så pass mycket explosioner att det är att jämföra med hur man hade det i norra Spanien under ETA:s glansperiod.”

Låt oss göra Ylva Ehrlins jämförelse.

Först måste vi göra en tillbakablick till vad ETA var, en organisation som bildades 1959 och formellt avskaffade sig själv nästan 60 år senare 2018.

ETA bildades 1959 som en separatistisk befrielserörelse i norra Spanien under Francodiktaturen. Deras mål var att skapa ett självständigt Baskien av sju spanska och franska provinser i Pyrenéerna.

I början av 1970-talet inledde de väpnad kamp mot diktaturen. Deras första spektakulära attentat var mordet på Francos närmaste man Luis Carrero Blanco 1973 som då var Spaniens premiärminister samt vice regeringschef, och som Franco utsett till efterträdare.

Carrero Blanco satt i sin bil när en mycket kraftig sprängladdning detonerade som slungade den bepansrade bilen 20 meter upp i luften och över ett femvåningshus. Carrero Blanco, hans chaufför och livvakt dog.

För ETA var attentatet en stor framgång och de gjorde en affisch av ett foto där bilen syns försvinna upp över hustaken. Längst ner till vänster på affischen de baskiska orden ”Euskadi Ta Askatasuna” (Baskien och Frihet).

Bilbomben mot den hårdföre Carrero Blanco var ett attentat med brett folkligt stöd under diktaturen och anses ha bidragit till att underlätta övergången till demokratin efter Francos död. Attentatet mot Carrero Blanco var ETA:s enda sprängdåd med dödlig utgång under 1973 men mot slutet av 1970-talet intensifierade ETA sina attentat.

Enligt Nationella Bombskyddet kan man nu alltså jämföra situationen i Sverige med ”ETA:s glansperiod”.
Men jämförelsen är absurd.
Oavsett vilken period som kallas ”ETA:s glansperiod”.så råder det ingen tvekan om att ETA:s attentat var betydligt farligare än de sprängningar som vi har haft i Sverige på senare tid med ett fåtal skadade.
Med 2000 attentat och 825 döda och 2373 skadade i ETA:s attentat så är det fullständigt orimligt att jämföra dessa två helt olika världar.

På den här översikten över perioden 1970-2010 blir det tydligt att den våldsammaste perioden var i skiftet mellan 70- och 80-talet, men att det också fortsatte under hela 1980-talet när Spaniens demokrati stabiliserades. Och så sent som 2009 dog tre människor i ett av ETA.s bombdåd. Med 1253 sprängningar där 2038 skadades och 327 människor dog kan ETA:s våldsamma framfart bara jämföras med liknande grupper på Nordirland.

Och den stora skillnaden handlar just om graden av farlighet för människors liv och hälsa. Givetvis är det en ofantlig skillnad mellan den bomb som skickade en bepansrad bil fem våningar och 20 meter upp i luften och de sprängladdningar som utgör huvuddelen av det vi ser i Sverige idag.

(fortsättning följer med myterna 4 och 5)


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Arkiv

Minskningen av dödligt våld beror inte på sjukvården

Det dödliga våldet har minskat kraftigt i Sverige de senaste 30 åren. Detta är ett faktum som enkelt kan utläsas ur offentlig statistik. Men för många tycks detta vara svårt att ta in. Ett av Läs mer…

Blogg

Om Johan Jakobsson ur min bok ”Den oslagbara”

Johan Jakobsson. Det har nu framkommit att det är han som har orkestrerat Nyamko Sabunis kampanj för att bli partiledare för Liberalerna. En smart upplagd kampanj: Man skaffade sig försprång medan andra ägnade sig åt Läs mer…

Blogg

”Det är så mycket djupare än bara NMR, det är vanliga människor” Antisemitism i Sverige

Det här ska handla om en rapport från BRÅ som INTE väckte rabalder. I tisdags 28 maj publicerade BRÅ en rapport om sexualbrott. I onsdags den 29 maj – dagen därpå -kom en rapport från BRÅ om Läs mer…